Hatar när jag inte har något att göra, utan då sitter jag här och bara tänker på hur mitt liv kunde ha varit.. om jag då gjort något annorlunda..
Tänker på känslor, kärlek, vänner, fiender, hatobjekt och så vidare.. allt detta tänkande får mig att tänka helt konstigt, ska förklara, så ni behöver inte bli helt förvirrade!

När jag då tänker på till exempel, ovänner och sådanna personer som det slutat lite dåligt med (föredetta vänner till exempel) så tänker jag bara på hur roligt vi haft och sånt! Erica och Vikki, vi slutade som ovänner, tyvärr! men nu tänker jag på alla roliga stunder vi hade, alla fester, jägers, björket och allt sånt! MISS IT! och samma med alla andra som det kanske slutat dåligt med... Dom vet själva vilka dom är!

När det gäller kärlek, ja.. jag tänker ju såklart på alla mina underbara ex, som jag saknar så in i helvete! och så tänker jag hur det kunde ha gått om det inte tog slut, hur glad jag hade varit i nuläget eller ledsen.. eller arg eller ja, ni fattar!
Och ja, jag tänker ju på den nuvarande "kärleken", synd att sätta dit (") dock, men jag kan inte kalla det kärlek, tyvärr! Just nu, efter allt skit, så är allt som finns i mitt huvud är, SLUT! vilket jag inte tycker om direkt, men känner så.. inget att göra direkt!
Detta är det jag tänker på allra mest vid sådanna här tillfällen... iallafall den senaste månaden? om inte mer...
Tänker på hur mitt liv hade varit om jag varit singel och utan alla dessa problem som tillkommer när man är "kär".. nu skrev jag det igen (").. men ja... som sagt, känner så..
Jag är inte kär.. var det för ett bra tag sen, men inte längre.

Känslorna finns inte.. försvunnit, allt jag gör nu är stör mig på en massa.. finns liksom inget intressant kvar? Det som är det jobbiga, från början, precis när man liksom träffat en kille som man tycke som så vill man göra allt för att se bra ut, kläder, håret och sminket måste vara perfekt, inget kan gå snett då ju? eller hur?!
Men efter ett tag, så bryr man sig inte längre, och ju mindre JAG bryr mig, desto snabbare tröttnar jag.
Jag vill vara den som alltid fixar sig för att killar ska tycka att jag är snygg, jag vill inte vara den som går runt utan smink hela tiden, tråkigt... jag vill inte heller vara den som går runt i mjukisbyxor och en tjocktröja och ser allmänt tråkig och död ut.

Jag vill gå runt och vara snygg ju? men jag känner inget behov av det när jag haft en kille ett längre tag, det är tråkigt!
Jag älskar att flörta med killar, vilket jag märkt att jag börjat göra nu igen, trotts att jag har kille?
Vilket inte är schysst mot någon, men jag är kanske inte den personen som ska ha långa förhållanden? Det har jag i och för sig märkt för längesen, då jag tröttnade på en kille efter bara 1 månad.. *hrm*

Efter 2,5 månad tröttnade jag.. kände mig sen ensam, tog tillbaks han, månaden senare, massa skit döck upp, han gjorde slut, tog tillbaks han för att jag kände mig ensam.. och snart skulle jag tro att tredje gången gillt, att det tar slut.. jag känner inget längre..

Sommaren är verkligen den tiden på året man känner sig mer för att vara på stranden och ute och flörta med massa killar. Se snygg och somrig ut, sommaren är tiden på året då man ska ha roligt och vara fri.

Många sa det förra året, då tog det slut med min kille redan i början av juli månad, så jag hade ju resten av sommaren att leva livet?

Playade killar, festade, killar playade mig, festade ännu mer, flörtade, flörtade, festade och så vidare...

Men jag mådde bra!  vilket jag inte gör nu....




Oj, blev ett långt jävla inlägg! hehehe