bröt ihop på bussen idag.. bara satt där och började gråta som fan...
alla dessa tankar som sitter långt in i min skalle... jag orkar inte..
att veta att jag har 1 person som bryr sig, känns både tomt och hemskt.. men att veta vem personen är.. att jag är så off mot den personen som förtjänar det allra bästa..
känns hemskare..
Jag vet bara inte vad jag ska göra..
Funderar på att göra samma jävla "smärtstillande" som jag gjort innan..
Och den tanken skrämmer mig.. att jag sjunkigt till den nivån igen...
Men allt jag vill är att må bra igen.. att min "vänner" ska bli mina vänner igen..
Men allt alla gör är att hacka på mig.. och göra allt i mitt liv ännu värre..


Att gråta mig själv till sömns varje natt..
Att känna mig så jävla hatad av alla..
Att vilja ta och göra en snabblösning på allt..
Att jag bara vill härifrån..

Vill lämna allt, bara släppa taget och försvinna..